Gör så här
- LÄS texten som är ett utdrag ur boken Gå på mål Marta som är inspirerad av Marta Vieira da Silvas barndom.
- PRATA sport med barnen utifrån texten.
Gå på mål Marta
Utdrag från sida 9-10
Det började skymma över Dois Riachos. Ovanför bergen som omslöt den lilla staden var himlen röd och mörkret föll snabbt. Marta visste att det var dags att skynda hem till farmor. Hennes storebror José skulle bli tokig på henne om han förstod att hon hade varit ute och spelat fotboll idag också.
– Jag måste sticka, sa hon nästa gång det blev en paus i spelet.
Edson nickade. Han förstod. Han skulle vara kvar en liten stund till, men sedan skulle han också gå hem.
– Vi ses väl imorgon igen? Sa han, och trots att det var en fråga så visste han svaret.
De skulle ses nästa dag också. De sågs varje dag och spelade på gatan. En del av deras kompisar gick i skolan, men inte Marta och Edson.
– Ja, vi ses imorgon igen, sa Marta, och så vinkade hon till de andra som spelade.
Gatorna var ganska backiga i Dois Riachos, men barnen hade en särskild plats där de brukade spela: en liten bit av gatan som var tillräckligt jämn och där det gick att lägga upp stenar som mål så att de kunde spela match.
Matchen återupptogs medan Marta sprang hem mot farmor. Hennes hus låg nära, bara några gator bort från huset där Marta bodde med sin mamma och sina syskon. Husen var inte stora i den här delen av staden. De flesta hade bara en våning och inte mer än två rum, och de låg tätt intill varandra med små trädgårdar bakom. Alla var målade i glada pastellfärger som hade börjat flagna. Turkosa, ljusgula, rosa. Och så några vita. Farmors var turkost och det finaste på hela gatan, tyckteMarta. Hon hade vita spetsgardiner i det lilla fönstret, och inne på gården fanns en buske med små rosa blommor som farmor vårdade ömt.
Plötsligt stannade Marta. Det låg något vitt på gatan. Först tänkte hon att det bara var lite skräp, men det var en tidning. Hon kände igen den – det var gårdagens exemplar av Jornal de Alagoas, dagstidningen i Alagoas där Dois Riachos låg. Hurra! Tänkte Marta. De dagarna hon hittade en tidning var extra bra dagar. Hon hade inte tid att titta närmare på den nu, men hon gjorde som vanligt: rullade ihop den, tog den med sig och sprang vidare.
Det första Marta såg när hon klev innanför dörren hos farmor var José, som satt i soffan framför teven med de långa benen utsträckta under det lilla soffbordet. Det bruna kortklippta håret stod åt alla håll, och han stirrade argt på henne med sina mörka ögon när han fick syn på henne.
– Var har du varit?
– Hemma, chansade Marta.
Hon hoppades att storebrodern hade gått direkt från jobbet hem till farmor. I så fall kunde han inte veta att hon ljög om var hon varit. José tittade misstänksamt på sin lillasyster men sa inget mer. Marta andades ut. Hon skulle slippa bråka med sin bror den här kvällen.
Frågor om möjligheter
- Är det okej att någon blir arg för att du spelar fotboll?
- Varför går inte Marta och Edson i skolan?
- Vad är bra med att gå i skolan? Finns det något som är mindre bra?
